Språk:
0 produkter - 0

Leveranskostnad : 0

Totalt: : 0

Androgenkänslighet och motion

Androgenkänslighet och träning


Under de senaste åren har begreppet androgenkänslighet och träning fått många att höja på ögonbrynen.


Låt oss läsa om androgenkänslighet och androgeninkänslighet innan vi talar om begreppet androgenkänslighet och träning.


Androgen okänslighetssyndrom (AIS) kan definieras som en form av genetisk förändring där människokroppen blir delvis eller helt intolerant mot testosteron, det primära manliga könshormonet. Detta tillstånd påverkar den sexuella utvecklingen under puberteten eller före födseln av ett barn. Vanligtvis är barn som föds med detta hälsotillstånd genetiskt manliga, med en X- och en Y-kromosom.

Primära orsaker till androgen okänslighetssyndrom


Mutationer i androgenreceptorgenen leder till androgen okänslighetssyndrom (som även kallas androgenresistenssyndrom, dihydrotestosteronreceptorbrist och androgenreceptorbrist). Denna gen styr bildandet av androgenreceptorn som hjälper kroppens celler att reagera på androgener (hormoner som testosteron). När genen är muterad tenderar den att hindra androgenreceptorerna från att fungera smidigt och normalt. Detta gör att kroppens celler reagerar på androgener eller kan hindra kroppens celler från att använda dessa hormoner överhuvudtaget.


Man tror att omkring 2/3 av alla fall av androgenkänslighetssyndrom ärvs från mödrar vars kroppar innehåller en förändrad kopia av androgenreceptorgenen eller en av deras två X-kromosomer. De återstående fallen av androgenokänslighetssyndrom beror på en ny mutation som kan uppstå i moderns äggcell under tidig fosterutveckling eller befruktning.


Androgen okänslighetssyndrom kan klassificeras i tre kategorier:


- Fullständigt androgenokänslighetssyndrom (CAIS)
- Milt androgenokänslighetssyndrom (MAIS)
- Partiellt androgenokänslighetssyndrom (PAIS)


Fullständigt androgen okänslighetssyndrom (CAIS) uppstår när kroppen inte alls kan använda androgener på rätt sätt. Barn som föds med detta hälsotillstånd tenderar att ha de yttre sexuella egenskaperna hos kvinnor, men föds utan en livmoder. Det innebär att de inte har menstruation eller inte kan bli gravida. De har en kvinnlig könsidentitet och uppfostras vanligtvis som kvinnor.


Barn som föds med partiell androgen okänslighet (även kallat Reifensteins syndrom) kan däremot ha kvinnoliknande genitalier, genitalier med både manliga och kvinnliga egenskaper eller genitalier som ser ut som manliga. Barn som föds med mild androgen okänslighet föds vanligtvis med manliga sexuella egenskaper men är ofta infertila eller upplever förstoring av brösten i puberteten.


Om androgen okänslighetssyndrom misstänks kan läkare rekommendera blodprov för att identifiera könskromosomerna, kontrollera de genetiska förändringarna och mäta könshormonnivåerna.


Det är värt att notera att androgena hormoner spelar en avgörande roll för vissa effekter av motion och fysisk träning. Minimala androgenmängder är också de faktorer som skiljer män och kvinnor åt när det gäller aggressivitet, bentillväxt och produktion av röda blodkroppar. Förändringar i androgenkänslighet eller androgennivåer bidrar till ökad proteinsyntes, muskelglykogen och mager kroppsmassa, vilket i allmänhet förknippas med kronisk träning.


Flera studier har visat att kvinnor med polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) upplever betydande förbättringar i nivåerna av androgener och insulinkänslighet via motståndsträning och kraftfull aerob träning. Kvinnor med PCOS är t.ex. mer benägna att utveckla hjärt-kärlsjukdomar, fetma, icke-alkoholorsakad fettlever (NAFLD), ångest, depression, typ 2-diabetes och humörsjukdomar.


Detta beror främst på att äggstockarna producerar alltför stora mängder androgen hos kvinnor med PCOS via hyperstimulering av den inneboende dysregleringen av steroidogenes eller luteiniserande hormon. Dessutom främjas insulinresistens och hyperinsulinemi av hyperandrogenism. Detta kan i sin tur förvärra hyperandrogenemi och samtidigt leda till fetma och viktökning. Kvinnor med PCOS kan också uppleva insulinresistens som har tillskrivits ökad serinfosforylering av insulinreceptorsubstrat 1 (IRS1) och insulinreceptor i muskler.


Tack och lov kan regelbunden motion hjälpa kvinnor med PCOS och andra liknande tillstånd att gå ner i envis vikt, särskilt i kombination med en hälsosam och välbalanserad kost. Flera studier har visat att träning har positiva och signifikanta effekter på androgenkänsligheten. Till exempel kan progressiv motståndsträning eller styrketräning, aerob träning, kombinationsövningar, enstaka träningspass, träning i samband med kostomläggning eller högintensiv intervallträning bidra mycket till det positiva konceptet med androgenkänslighet och träning.


En studie visade att övervakad löpbandsträning vid 60% VO2max under en timme tre dagar i veckan förbättrade den gradvisa dosreduktionen (GDR) och ett mått på atriell natriuretisk peptid (ANP, -log[EC50]). Motionsträning kan avsevärt förbättra uttrycket av transportproteiner för långkedjiga fettsyror (LCFA) (FAT/CD36, CPTI). Hämning av androgenreceptorer kan minimera uttrycket av karnitinpalmitoyltransferas I (CPT I) i skelettmuskulaturen för att minska fettmetabolismen. Därför kan undertryckandet av AR-receptorkänslighet eller minimering av könshormon hämma fettmetabolismen och energieffektiviteten genom att undertrycka karnitinpalmitoyltransferas I.


Vi hoppas att denna information om begreppet androgenkänslighet och träning var användbar för dig.


Rekommenderat varumärke - OLYMPUS LABS